Så gjort
Ni som känner till grejerna vet att jag är med på ett hörn i arbetet med tidningen Till Liv.
På senaste redaktionsrådsmötet hade jag som förslag att vi skulle göra ett miljönummer. Jag hade massor av uppslag på hur vi skulle uppmana till engagemang för miljön, knutet till det och det och så kunde vi ta upp det och det och det... Eva uppmärksammade mig då på Till Liv nr 5 2008.
Nu har jag läst det.
ALLT fanns där! Så sjukt gött alltså! Jag blev förekommen, ett helt nummer har redan fyllts med asbra artiklar om hur vi kristna kan tänka kring det där med miljö, rättvisa osv.
Läs läs läs!
"EN KÄND FILOSOF skrev en gång:
”Vi tenderar att tänka på välgörenhet som en
välvillig handling – något som är bra
att göra, men knappast dålig att inte
göra. Men de som lever i överflöd ochPå senaste redaktionsrådsmötet hade jag som förslag att vi skulle göra ett miljönummer. Jag hade massor av uppslag på hur vi skulle uppmana till engagemang för miljön, knutet till det och det och så kunde vi ta upp det och det och det... Eva uppmärksammade mig då på Till Liv nr 5 2008.
Nu har jag läst det.
ALLT fanns där! Så sjukt gött alltså! Jag blev förekommen, ett helt nummer har redan fyllts med asbra artiklar om hur vi kristna kan tänka kring det där med miljö, rättvisa osv.
Läs läs läs!
"EN KÄND FILOSOF skrev en gång:
”Vi tenderar att tänka på välgörenhet som en
välvillig handling – något som är bra
att göra, men knappast dålig att inte
ändå underlåter att dela den allra minsta
andel av sin inkomst med de fattiga
måste ändå bära ett visst ansvar för de
dödsfall de hade kunnat förhindra.”
En människa som väljer att höja sin
egen redan höga levnadsstandard, i stället
för att hjälpa en fattig, begår alltså
en lika omoralisk handling som att underlåta
att rädda en människas liv. Det
är naturligtvis ett radikalt uttalande,
men det är ändå svårt att värja sig mot
budskapet: De val jag gör i min vardag
kan betyda skillnaden mellan hopp och
förtvivlan för andra männi skor. Så liten
är världen, och så stort är mitt ansvar."
Ur artikeln "En värld av orättvisor - vad kan vi göra?", Till Liv nr 5 2008.
andel av sin inkomst med de fattiga
måste ändå bära ett visst ansvar för de
dödsfall de hade kunnat förhindra.”
En människa som väljer att höja sin
egen redan höga levnadsstandard, i stället
för att hjälpa en fattig, begår alltså
en lika omoralisk handling som att underlåta
att rädda en människas liv. Det
är naturligtvis ett radikalt uttalande,
men det är ändå svårt att värja sig mot
budskapet: De val jag gör i min vardag
kan betyda skillnaden mellan hopp och
förtvivlan för andra männi skor. Så liten
är världen, och så stort är mitt ansvar."
Ur artikeln "En värld av orättvisor - vad kan vi göra?", Till Liv nr 5 2008.
Kommentarer
Trackback
