Marys klokskap

Hmm... ibland har jag nog satt skräck i min omgvning genom att låta lite så här.

Tycker att ovanstående länk klingar aningen kategorisk för att vara Clara, men hennes ämne är i alla fall relevant.

Jag finner det otroligt störigt när tjejer martyrmässigt diskar och städar och plockar efter sina killar/roomies/syskon för att "han inte kan", eller för att "hon gör det ändå så dåligt, jag gör det hellre själv". Och så pustar man och stånkar och blir lite bitter.

Det händer emellanåt att jag diskar ett glas som nån korridorare lämnat på köksbänken. Det kan jag gärna bjuda på. Men jag tycker ALDRIG synd om mig själv när jag diskar efter nån annan! Om jag hade det problemet skulle jag gå till slarvern och berätta vad jag har för förväntningar på renlighet. Om personen ifråga inte har samma standards som jag kanske jag får omvärdera. Eller så får jag säga ifrån.

Jag testade en gång att bo med en som hade tydligt andra ordningsstandards än jag. Jag körde ingen-kommunikation-metoden:
- Jag tryckte ner frustrationen i hopp om att den skulle gå över.
- Frustrationen gick inte över. Jag lät den inte göra det heller. Jag gick och ältade allting och blev bara mer arg för varje ny oenighet som kom upp.
- Till slut pös mina åsikter ändå ut, i betydligt förargligare format.
Det var en riktigt dålig metod, som gjorde att futtiga meningsskiljaktigheter om grötrester och gummistövlar infekterade hela vår relation.

Tipset är alltså att inte ta efter.
Diska med glädje nästans gryta, eller skit i att diska den.