Spännande

Tidigt på morgonen vaknar jag, för tredje gången den här veckan, av att förkylningen tjockat igen min hals. Sväljer, utan att tänka eller dricka först, en tablett.

När man sommarjobbar i hemtjänsten, som jag nu gjort tre somrar, får man gå på introduktionsutbildning i två dagar. Där lär man sig bland annat att man alltid ska ge vårdtagaren något lite att dricka innan de får tabletter, för att fukta strupen så att tabletten lättare åker ner.

Man kanske kan säga att jag lärt mig denna läxa idag.

Tabletten fastnade i matstrupen. Jag andades, jag fick inte panik, men tabletten satt där den satt. Jag drack varmt och kallt, jag åt knäckemacka och fil med flingor, men det hjälpte inte. Efter surfande bland idiotiska kommentarer till nån stackars panikslagen tonåring på nåt forum, ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick rådet att åka till akuten.

På akuten tog jag en nummerlapp, tittade på tiotals handskrivna skyltar med diverse instruktioner och vände sedan i förvirring kosan mot receptionen. Hon som satt där flyttade bara motvilligt blicken från datorn till mig och sa:
-Aej du ska gå dit.

"Dit" var en dörr med glasruta, genom vilken jag kunde konstatera att rummet innanför var tomt.

Ny titt på skyltarna.
Mer förvirring.
Tillbaka till receptionen:
- Eh, ursäkta... det är ingen där..?
- Dom kommer. Du kan sitta ner och vänta.

Okej. Tur för mig att mitt ärende till akuten inte var så akut.

En halvtimme senare hade jag provat hur det känns att ha en kamera i halsen, och fått veta att det inte var nån fara. Antingen hade tabletten rivit upp en liten inflammation som gjorde att det kändes som att den satt kvar, eller så satt tabletten verkligen fast, men så långt ner att läkaren inte kunde se den med kameran, och då var det ingen fara.

Så nu har jag spenderat dubbelt så mycket pengar på telefon och taxi som jag sparade genom att bara dricka vatten på sittningen igår. Härligt med balans i budgeten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0