Hur man fångar en apa, och hur man släpper en apelsin

I Pingstkyrkan i förmiddags berättade förkunnaren Folke Steen hur man fångar en apa.

"Man bygger en bur, stor som en skokartong, i till exempel ebenholts, för det är ett starkt och bra träslag. I buren lägger man en apelsin. Sen spikar man igen buren och binder fast den i ett träd i djungeln.

Så småningom kommer en apa förbi. Han ser apelsinen, och det vattnas i munnen på honom. Se, så gult och grant den lyser! Han slickar sig om munnen och svingar sig fram till buren och skakar om den lite. Apan känner hur hungrig han är. Det skulle allt smaka gott med en frukt. Men det är smalt mellan spjälorna, han kan inte komma in i buren. Han skakar om buren en gång till. Nej, apelsinen är kvar där inne. Så upptäcker han: om han håller handen alldeles platt, kan han klämma in den mellan spjälorna. Nu når han apelsinen! O, han håller den i sin hand!
Men vad nu? Apan försöker ta ut apelsinen. Det går inte! Handen är för stor med apelsinen i, han kan inte få ut den! Han rycker och drar, men han är fast.
Så kommer jägaren tillbaka. Han har en säck med sig, och under det att han närmar sig apan, öppnar han sakta säcken och sänker den... Närmare, närmare.

Vad ska vi säga till apan för att rädda hans liv?"

- SLÄPP APELSINEN! hojtade församlingen (i Svenska kyrkan hade nog prällen fått klura ut svaret själv, men i pingst ropar man om man kan).


Jag har släppt en apelsin idag.
Jag grät, för den såg verkligen fin ut där den låg. Men jag hade hållit länge, och man blir inte glad av att hålla i en apelsin. Man får bara ont i handlederna efter spjälorna.

Folke Steen sa att man ska överlåta allt åt Gud, för han (Gud alltså) är god och ger så mycket mer igen. Ibland när man överlåter något åt Gud, får man det senare tillbaka igen. Ibland får man nåt annat. Men Gud ger det han ser att vi behöver.

Folke Steen menade att vi ofta blir bundna i våra önskningar, våra begär, våra drömmar, vår vilja. Jag vet vad han menar och håller helt med. Man kan bli ledsen av drömmar, och om de blir stora kan de hindra en att se det man faktiskt har.

I Psaltaren 103 i Bibeln står det att "han mättar ditt begär med sitt goda".
Så jag beslutade att sluta stirra på den där drömmen. Kanske slår den in, kanske inte. Men jag har lagt det i Guds händer nu.
Denna apa har släppt sin apelsin.

Kommentarer
Postat av: Caroline

Väldigt rätt och väldigt bra! :) (och han Folke Steen var ju bara för söt också..)

2011-10-02 @ 23:25:42
URL: http://carrolinnan.tumblr.com
Postat av: Fortfarande besviken

Hm, det känns som att folk har höga tankar om apors språkkunskaper. Och vad gör man om "apelsinen" är längtan efter mer av Gud - ska man lämna den då?



"Lite besviken" är alltså tillbaka igen. Jag vill inte störa alltför mycket, men du lovade att be för mej, som du kanske minns. Du får gärna göra det igen.

2011-10-03 @ 21:10:17
Postat av: Nilla

Tack!

Det finns fler apor härute.

2011-10-03 @ 22:05:03
Postat av: Frugan

Praise the Lord, Amen. And I tell you this: Ibland släpper man apelsinen i buren och tror att allt är kört, bara för att senare inse att det Gud höll på med var att leda en till en hel hög med apelsiner som han har förberett åt en lite längre bort på vägen. I Guds händer är man i alla fall alltid trygg, med eller utan apelsin.

(Och Mary, du skriver bra. Väldigt bra. And I mean it!)

2011-10-04 @ 11:32:13
URL: http://snyggelin.wordpress.com
Postat av: Författaren

Lite besviken! Hjärtligt välkommen tillbaka.

Du står kvar på min bönelista (även om jag ibland har lite svårt att hålla igång rutinerna kring densamma... Men du är med!)



Jag tror inte att längtan efter Gud är en apelsin.

Jag tror inte att du ska släppa den.

2011-10-04 @ 20:20:09
URL: http://marysklokskap.blogg.se/
Postat av: Lite besviken

Tack Mary, det uppskattar jag verkligen! Och ursäkta min något sura ton (jag är ju inte besviken på dej).



Jag kan tycka att vi kristna accepterar elände alltför lättvindigt, för att försöka klara av den ofta förekommande kollisionen mellan det fina i Bibeln och det jobbiga i livet. Personligen blir jag mer inspirerad av Jakob i 1 Mos 32, som ganska bokstavligt talat brottas med Gud men vägrar att ge sej innan han får det han vill ha. Ibland måste man förstås släppa apelsinen, men ibland måste man också hålla fast den.

2011-10-05 @ 21:46:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0