Jag är en snigel
Om ni visste hur sant det är.
Jag är en snigel, oformlig och långsam kasar jag genom livet, ständigt ett steg efter de andra.
Särskilt slemmig är jag kanske inte, å andra sidan.
" Just när snigeln skulle sätta tänderna i ett saftigt maskrosblad kände den att någon försiktigt lyfte upp den.
- Aha, en snäcka, Helix Pomatia, ett mycket sällsynt exemplar av arten antiqua!
Närsynta ögon bakom tjocka glasögon närmade sig långsamt och betraktade snigeln från olika håll. Därefter hamnade den i en ask. Först blev den stel av skräck, men sedan ropade den ilsket:
- Vad tillstår du dig?
- Vad bevars? svarade mannen rasande. Jag är vetenskapsman och studerar Helix Pomatias antiquas levnadsvanor. Därför måste jag samla snäckor som du och studera dem noga. Kanske måste jag dissekera dig, öppna dig för att se hur du ser ut inuti. Efteråt ska jag registrera dig och sätte en etikett på dig, men bara i värsta fall blir jag tvungen att döda dig.
- Tycker du om att göra det här? frågade snigeln. Efter hand hade det gått upp för den att det var den som var Helix Pomatia.
- En dum fråga, svarade vetenskapsmannen. Det handlar ju inte om min lycka. Det handlar om vetenskapen och därmed om dess möjligheter att rädda världen.
Snigeln fann detta vara ett märkligt svar.
- Jag letar efter världens räddning på helt andra håll, svarade den. "
Jag är en snigel.
Ändå hittade jag citatet ovan i en bok som jag läser, den heter Vetenskap, Kunskap och Praxis.
Ironin är ju total.
(Historien kommer från Annegert Fuchstubers bok "Den långa vägen till Betlehem", återgivet i "Vetenskap, kunskap och praxis" av Magdalene Thomassen (Gleerups, 2007))
Jag är en snigel, oformlig och långsam kasar jag genom livet, ständigt ett steg efter de andra.
Särskilt slemmig är jag kanske inte, å andra sidan.
" Just när snigeln skulle sätta tänderna i ett saftigt maskrosblad kände den att någon försiktigt lyfte upp den.
- Aha, en snäcka, Helix Pomatia, ett mycket sällsynt exemplar av arten antiqua!
Närsynta ögon bakom tjocka glasögon närmade sig långsamt och betraktade snigeln från olika håll. Därefter hamnade den i en ask. Först blev den stel av skräck, men sedan ropade den ilsket:
- Vad tillstår du dig?
- Vad bevars? svarade mannen rasande. Jag är vetenskapsman och studerar Helix Pomatias antiquas levnadsvanor. Därför måste jag samla snäckor som du och studera dem noga. Kanske måste jag dissekera dig, öppna dig för att se hur du ser ut inuti. Efteråt ska jag registrera dig och sätte en etikett på dig, men bara i värsta fall blir jag tvungen att döda dig.
- Tycker du om att göra det här? frågade snigeln. Efter hand hade det gått upp för den att det var den som var Helix Pomatia.
- En dum fråga, svarade vetenskapsmannen. Det handlar ju inte om min lycka. Det handlar om vetenskapen och därmed om dess möjligheter att rädda världen.
Snigeln fann detta vara ett märkligt svar.
- Jag letar efter världens räddning på helt andra håll, svarade den. "
Jag är en snigel.
Ändå hittade jag citatet ovan i en bok som jag läser, den heter Vetenskap, Kunskap och Praxis.
Ironin är ju total.
(Historien kommer från Annegert Fuchstubers bok "Den långa vägen till Betlehem", återgivet i "Vetenskap, kunskap och praxis" av Magdalene Thomassen (Gleerups, 2007))
Mandelskorpor
Jag bakade mandelskorpor att ha till tebjudningar, dom blev helt ljuvliga! Sådär hårda att man måste doppa dem i nåt för att kunna äta och ha tänderna i behåll efteråt.
Receptet finns här. De var inte svåra att göra och inga konstiga ingredienser behövs.
I receptet står att man ska torka dem i 45 min på 100 grader, men jag ställde dem på eftervärme i ett par timmar, det gick lika bra det. Man gräddar alltså längderna först, sen tar man ut och delar dem och sen sätter man tillbaka dem i ugnen och stänger av den, så får de stå i varm men inte het ugn och torka till så att de bli sådär hårda att man måste doppa dem i nåt för att kunna äta och ha tänderna i behåll efteråt. Som sagt var.
Så nu är det bara att trilla in på te!
Välkommen.
Receptet finns här. De var inte svåra att göra och inga konstiga ingredienser behövs.
I receptet står att man ska torka dem i 45 min på 100 grader, men jag ställde dem på eftervärme i ett par timmar, det gick lika bra det. Man gräddar alltså längderna först, sen tar man ut och delar dem och sen sätter man tillbaka dem i ugnen och stänger av den, så får de stå i varm men inte het ugn och torka till så att de bli sådär hårda att man måste doppa dem i nåt för att kunna äta och ha tänderna i behåll efteråt. Som sagt var.
Så nu är det bara att trilla in på te!
Välkommen.
