A little trip to London, part 2: Fran svenskt knackebrod till belgisk vaffla

Sondag 6/11
Efter tre Wasa-knackebrod var det dags for mig att klippa navelstrangen och pa egen hand ta mig fram i stan. Via tunnelbana och dubbeldackare kom jag till slut fram till All Saints Catholic Church i Notting Hill, precis lagom till det att gudstjansten borjade klockan 11:08. Det var massa och tre dop. Jag hangde inte riktigt med nar vi hoppade i gudstjanstagendan, jag kunde inga av melodierna till psalmerna, det dar med rokelse har jag aldrig riktigt lart mig tycka om, och jag fick ju inte ta nattvarden eftersom jag ar protestant, sa massan kandes aningen stympad, men det var anda ok. Man kan ju inte fa allt pa en gang.

Fran kyrkan var det inte manga minuters gangvag till Portobello Market, marknaden som halls varje dag men ar storst pa sondagen, tydligen. Dar fanns allt fran bratwurst till begagnade bocker till klader, och en ganska trevlig atmosfar. Jag gick forbi fyra killar som satt och spelade helt sjukt trevlig musik, fyra stammor + tva gitarrer, ukulele, munspel och cajun. Mamma, du skulle gilla detta! Kolla Ryan O'Reilly Band pa facebook och spotify, klart vart! Han som salde marockansk mat intill gillade det i alla fall, han sjong med for glatta livet...

Som jag strosade ner for Portobello Road gick jag forbi en viss Travel Bookshop, ni vet dar dar Julia Roberts sager till Hugh Grant: "I'm just a girl, standing in front of a boy, asking him to love her." Den visade sig vara nerlagd och jag fick noja med att ga in i Notting Hill Bookshop, den nyare kopian bredvid. Och inte kom nan dromkille med floppy hair och spillde juice heller... Litet antiklimax dar, men vad gor man. Jag trostade mig senare med bade italiensk pizza och belgisk vaffla.

Pa eftermiddagen gick jag pa Hillsong-gudstjanst i Dominion Theatre. Jag hade hort att det skulle vara sjukt hajpat, vilket det ocksa var, men jag blev faktiskt positivt overraskad. Det var bra! Ibland nar en gudstjanst ar for hajpad kan det bli som att lampor och pedalbord ar viktigare an Gud, men har kandes det anda som att fokus var gott. Och av deras satt att valkomna alla besokare och forsoka fanga upp nya har manga mycket att lara.

Pa vag tillbaka till Linas plejs for att hamta min packning, snackade jag med en hemlos kille. Det samtalet skakade om mig ratt rejalt, men mer om det senare.

Sent pa kvallen anlande jag till Father B:s hus, den katolske prastens hem intill kyrkan jag besokt pa morgonen. Gubben ar otroligt snall, men hans bostad ser ut som kriget. Endast gastbadrummet verkar vara renoverat sen 70-talet, och overallt ligger tidningar, bocker, prylar och skrap i hogar och samlar damm. Han sager att jag ska "give him a shout" om jag behover nat, sen gar han upp i rok, forsvinner i labyrinten av prylkantade gangar och hor inte hur jag an ropar. Jag far samla mina arenden till det att han dyker upp och passa pa att fraga honom snabbt innan han skrider bort i morkret igen. Det ar namligen morkt overallt utom i korridoren och mitt rum.
Men jag ar nojd, gott om plats ar det, billigt, och nara till praktikplatserna.

-- FORTSATTNING FOLJER --

Kommentarer
Postat av: Sonja

Tack för underbar beskrivning av Father B:s bostad!

2011-11-10 @ 15:31:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0